Den här förmiddagen har vi borstat, friserat tassar, klippt klor, rensat öron och ägnat oss åt de där sakerna som Ozzy bara älskar. Han bara ligger ned och njuter tills han nästan somnar - när man klipper klorna. På många plan är han kanske ingen vidare första hund, men den som säger att han är omöjlig, den har verkligen inte lärt känna honom. Medan många av mina vänner tampas med klosaxar och rädda hundar lägger sig Ozzy glatt ned framför fötterna när man visar klosaxen, borsten eller bomullsrondeller.
Vi pratade förut om att kanske låta honom få en riktigt frisering längre fram i vår, men fram tills dess får han se ut som vårt ovårdade lilla lejon. Vi älskar vårt måndagsexemplar, hur han än ser ut.
I går hade vi en liten bakåttripp i hundmötesträningen och jag försökte rannsaka mig själv vad jag gjorde annorlunda men kunde inte komma på något. Ozzy skällde och gjorde två ganska stora utfall vilket han inte gjort på länge. Han kanske helt enkelt inte gillade de mötande hundarna? Jag vet inte. Hur som, i dag var vi tillbaka på banan och i dag gick det bra igen. Endast ett utfall som jag lyckades avvärja - heja oss! Vad vore dessa hundpromenader utan fickorna fulla av kött i alla dess former?
Jag pratade med min syster förut och blev så glad när jag fick höra att hennes Junior har börjat äta leversnittar - utomhus. Det tackar nog hennes plånbok för, också. Annars var de där kycklingchipsen väldigt goda, det håller även Ozzy med om.
Va duktiga ni är, både du & Ozzy! Tänk på vad jag berättade om Nova, jag har tränat hundmöten med henne i 3 års tid och det är fortfarande två steg framåt, ett steg bakåt, ett steg framåt, tre steg bakåt osv. Men fan den som ger sig :) Vissa dagar är utfallen värre och vissa bättre, men det beror ofta på saker som inte har ett dugg med oss ägare att göra, exempelvis hundens stressnivå vid tillfället, den mötande hunden, omgivningen, om det är på dagen eller kvällen osv osv. Jag tycker iaf ni är superduktiga! Heja er :)
SvaraRadera